lördag 7 juni 2008

Snooker

Jahapp jag har spelat lite snooker.
Jag vann första två framsarna (hur man nu bör svenskifiera frames) men sen fick jag fikon. Jävla LG!
Nå, jag köpte kön av han iaf, så nu äger jag en snookerkö, hurra, hurra.
Rådet från snookerhallsföreståndaren vad gäller kököp är att köpa en kass kö, inga köer är raka , billiga köer kanske kröker sig men spelar man med samma så är den iaf lika sned...
När man sen fattar vad man vill ha för kö kan man slaska in med $, men dumt att göra det för tidigt.

fredag 30 maj 2008

Visum

Idag hämtade jag ut passet med Visum till Kina. Sista pusselbiten, förutom att jag måste hinna med planet m.a.o.
Tjohoo!

Förresten, Ambassadens i Stockholm öppettider är 9-11, men de öppnar tidigare om en av de som jobbar där dyker upp tidigare så att vara där tidigt är ett hett tips...

torsdag 29 maj 2008

Morgonstund har hat i mund

I morse vaknade jag, gick på toa, tog en cigg och klev in i duschen. Sen, när jag skulle klä på mig så visade det sig att jag gått upp en timme för tidigt. Lite lustigt att när jag kollade alarmet så hade jag satt det en timme för sent (jag började 9 igår och 8 idag och hade helt enkelt glömt att ändra). Jag ändrade alarmet och la mig igen.

Jag lyckades kanske sova en kvart eller så innan klockan väckte mig. Eftersom jag redan hade duschat så jag var lite tidig, ungefär en halvtimme.
Jag tog som vanligt bussen som går ända in till centralen i stället för den som går till Gullmarsplan, då slipper man ett byte och jag hatar byten.

Tyvärr så hade de spärrat av nånting vitalt p.g.a Irak-konferensen, eller vad fan de pysslat med idag, så det var sirap mellan Gullmarsplan och centralen, det tog lite mer än en timme mer än normalt. Och till råga på allt så vägrade busschauffören att köra i vänsterfilen som puttrade på om än långsamt så i.a.f. synligt...

Så vi satt i bussen som tycktes fastsvetsad i gatan och noterade hur ett 20-tal andra bussar körde förbi oss. Kul kul.
När vi passerade riksdan (kanske 500m kvar) valde chauffören att trots allt köra om ett par-tre bilar. Då applåderade och hurrade hela bussen, det var lite komiskt.

Kanske sporrad av applåden valde han sedan att köra mot rött. Det är sällan pendeltågen känns så pålitliga jämfört med bussen. Nåja jag kom till jobbet kanske 40 min försent och sen finns inte mycket mer att berätta om idag.

Jo förresten, jag har köpt skor.

tisdag 27 maj 2008

Nära döden-upplevelse

Jag hatar att handla kläder. Speciellt skor.
För ca 20 år sedan bröt jag foten i en klättringsolycka (leden "6:ans kamin" i Häggsta om nån bryr sig) och sedan dess har jag två skruvar i foten.

Idag var jag på väg uppför trappan till bussen hem vid Gullmarsplan. Jag höll mig, som sig bör, till höger; samtidigt var det en hord sönderstressade mongon på väg nedför samma trappa.
Halvvägs upp möter jag en pensionär med krycka och stor kasse (antagligen hade de rea på kattmat i Farsta idag).
För att komma vidare var jag alltså tvungen att lämna högersidan och hamnade mitt i horden av idioter på väg ned. Jag fick stå stilla medan panschisen sniglade sig nedåt, för puckona fattade inte att en 40-åring kan röra sig snabbare än en halt 90-åring utan stod och hindrade mig så gott de kunde från att ta mig framåt.
Det varade i några sekunder, tills en inavlad jävel trängde sig förbi och därmed gav mig en rejäl knuff.

Eftersom min högra sko har en så snedgången klack att högra delen helt enhelt inte finns kvar (jag nöter högerstor med skaft så p.g.a. skruvarna och jag har fortfarande vinterskorna på eftersom jag har inte har handlat sommarskor än) är jag inte så stadig om jag får en knuff i vänstersidan.

Där höll det på att bli en saftig tackling av panschis med antaglig följd att hon gjort en dykning med huvet rätt ned i trappbetongen med mig efter på rygg med huvet in i hennes ryggrad.

Men jag lyckades missa tanten med en halv millimeter eller så och nöjde mig med att tackla ledstången. Den gick ju bra att greppa så jag trillade inte ens omkull.

Vafan klagar jag för då?

måndag 26 maj 2008

Go på bibliotek

Bibliotek är trevliga, men personalen är inte så duktiga på att kommunicera?

Igår var Stockholms go-klubb på biblan vid Medborgarplatsen och visade några medlemmar i Mensa hur man spelar go. Det var trevligt och alla verkade nöjda och glada.
Lite kul var det att när jag dök upp så visste bibliotekarien ingenting om att vi skulle komma, när hon efter en hel del letande hittade nån anteckning om oss så var hon väldigt trevlig och tillmötesgående, hämtade stolar och flyttade på en hylla m.m. så det stod härliga till. (Hon var trevlig innan också, men verkade lite frågande till vad vi var för några.)

För ett halvår sedan eller så så spelade vi på Internationella Biblioteket vid Odenplan och det lustiga är att exakt samma sak hände där, d.v.s. bibliotekarien jag pratade med visste ingenting om vad som bestämts och så, och där hade hon vi haft kontakt med innan faktiskt satt upp massor med lappar med en ful bild och en text i stil med "Söndagarna den si och så t.o.m. så och si kommer Stockholms go-klubb att spela på plan 2 blablabla"
Det var också en trevlig erfarenhet, även om det inte lockade några nya spelare.

Idag åt jag köttbullar med stuvade makaroner till lunch på "sunkhaket" och till skillnad från tidigare var köttbullarna helt normala; tidigare gånger jag ätit det där så har köttbullarna bestått av 100% kött, kompakt och konstigt, men ätbara.
Mina kolleger tyckte dock att det var konstigt med brunsås till, men det tycker jag är normalt och gott.

lördag 24 maj 2008

Forts.

Ett foto av ett uppslag ur Safe Area Gorazde

Jag kom på att jag kanske borde läsa om Sarajevo Tango av Hermann Huppen...

torsdag 22 maj 2008

Safe Area Goražde av Joe Sacco

Jag läste klart Safe Area Goražde av Joe Sacco igår och det är ett seriealbum jag varmt kan rekommendera.

Handlingen är kriget i Jugoslavien i allmänhet och FN-"säkrade" Goražde i synnerhet. Eller annorlunda uttryckt så handlar det om de personer Sacco mötte i Goražde när han var där i krigets slutskede 1995 och dessas historier.

Det jag minns av kriget är Köttgrottornas låt "Bosnien" och att det visade sig att Carl Bildt kunde känna empati. Sedan kom det ju fram i efterhand en del om massgravar och skit, men jag kan inte säga att jag vetat så mycket om vad som hände. Kanske är det så att jag omedvetet "stänger av" när det blir för jobbigt, eller så var mediabevakningen inte så bra, jag vet inte...

Det må vara hur det vill med den saken, nu vet jag i alla fall.
Nu ska jag sätta tänderna i Palestine och The Fixer och sen får jag väl göra nya inköp :)

Jo förresten, jag fick en väldans lust att besöka området. Får kolla upp om det går några Go-turneringar, fast hinns väl inte med förrän tidigast nästa år...